Många har kanske hört denna historia förut, men jag tycker att den är värd att repetera.
Den japanska apan, Macaca fuscata, har observerats i naturen under en period över 30 år. År 1952, på ön Koshima, försåg forskare apor med sötpotatis som de släppte ned i sanden. Aporna gillade smaken av den råa sötpotatisen, men de tyckte att smutsen var obehaglig. En 18-månaders apunge hittade ett sätt att tvätta potatisen i en bäck och ungen lärde också sin mamma. Flera apor började därmed tvätta sina sötpotatisar. Mellan 1952 och 1958 lärde sig alla unga apor att tvätta bort sanden från sötpotatisen för att göra dem mer välsmakande. Endast de vuxna som imiterade sina barn lärde sig denna sociala förbättring. Övriga vuxna fortsatte att äta de smutsiga söt potatisarna.
Sedan inträffade något häpnadsväckande. Hösten 1958, ett visst antal Koshima-apor tvättade sötpotatis – det exakta antalet är inte känt. Låt oss anta att när solen gick upp en morgon var det 99 apor på Koshima Island som tvättade sina potatis. Låt oss anta att den hundrade apan fick veta det senare på morgonen att tvätta potatis. DÄR HÄNDE DET!
Vid den kvällen tvättade nästan alla i stammen sin sötpotatis innan de skulle äta den. Den extra energin hos denna hundrade apan skapade på något sätt en ideologisk genombrott!
När alla hundra apor fattat grejen hände något märkligt. Aporna på de närliggande öarna började också tvätta sina potatisar. Varför? Jo, enligt berättelsen om den hundrade apan, så krävs det en ökad medvetenhet endast hos ett visst antal individer, en så kallad kritisk massa, för att en idé ska kunna sprida sig, och då gör den det liksom av sig själv. Blir självförsörjande, skulle man kunna säga.
Även om det exakta antalet kan variera, betyder ”den hundrade apan fenomenet” att när endast ett begränsat antal individer känner till ett nytt sätt, kan det förbli medvetenheten hos dessa individer. Så det finns en punkt där bara en person till stämmer in på en ny medvetenhet stärks ett fält så att denna medvetenhet plockas upp av nästan alla!
Detta visar på att det finns ett kollektivt medvetande, att vi alla hänger ihop i en slags osynlig matris. Det är via den som vi kan kommunicera telepatiskt och den förmågan har även djur, de använder det faktiskt mer än vad vi människor gör. När vi accepterar detta faktum kommer vår djurkommunikation att stärkas betydligt.