Få saker framkallar så mycket smärta och sorg som en älskad anhörigs bortgång. Alla sörjer vi på vårt sätt. Det är viktigt att tillåta sig den känslan och inte försöka hålla tillbaka eller förneka sin sorg. Vissa människor försöker glömma sin sorg, andra överdramatiserar den. ”Vårt sätt att hantera en förlust beror också på vilka omständigheter vi lever under just då. I ett visst skede av livet klarar vi att hantera förlusten av någon som står oss mycket nära, medan vi vid en annan tidpunkt kanske är mer sårbara och bryter ihop”, skriver Gordon Smith i sin bok ”Med mina ögon”. Jag håller med honom!
Som spiritualistiskt medium arbetar man inte bara med att ge bevis för själens överlevnad. Man erbjuder även läkning för dem som förlorat någon de älskar mycket. Insikten om att anden lever kvar och vakar över oss kan lyfta de sörjande ur deras förlamande nedstämdhet, som i vissa fall kan utvecklas till depression, och den vetskapen kan ge ny kraft att gå vidare i livet.
Dåligt samvete
Många människor plågas av dåligt samvete när någon närstående har gått bort. ”Om jag bara hade gjort så istället, eller sagt så…”, och liknande tankar. Vissa människor tar på sig skulden över att de inte tagit sin anhörig till läkaren tidigare eller på något annat sätt förhindrat att personen gick bort. Att genom ett medium samtala med sin älskade bortgångna vän kan trösta och hjälpa ofantligt mycket. En privatsittning som jag tydligt minns var när en mamma, vars femtonåriga dotter tagit sitt liv elva år tidigare, kände hur en stor sten lättade från hennes hjärta då hon förstod att det inte var hennes fel att dottern tagit sitt liv och att hon inte hade kunnat förhindra det på något sätt. En vecka efter sittningen kontaktade hon mig och berättade att hon äntligen, efter elva år, kunde börja ”andas” igen.
Vid ett annat tillfälle kom en ung tjej till mig. I den kontakt vi etablerade med andevärlden fick hon förmedlat att hennes anhöriga på andra sidan inte var arga på henne eller fördömde henne för hennes vilda leverne. Hon hade länge gått med tron att hon hade svikit sina anhöriga och att de nu hade övergivit henne, och lättnaden var enorm när hon insåg att det inte var så och jag ska sent glömma hennes otroliga glädje och nya energi.
Visa din kärlek redan nu!
Mina erfarenheter som medium har hjälpt mig att förstå hur viktigt det är att njuta av livet tillsammans med dem som vi tycker om. Det är lika viktigt att låta dem vi älskar förstå att vi uppskattar dem. Uttryck din kärlek redan nu och vänta inte tills den dag då personen ligger på dödsbädden. Det mest oförutsägbara kan dyka upp och en dag kanske vi ångrar att vi inte förmedlade vår kärlek medan personen levde bland oss.
Likväl är det viktigt att komma ihåg att det aldrig är för sent. En vetskap som i sin enkelhet är i sanning trösterik. Även om personen inte lever bland oss med sin fysiska kropp så är det min övertygelse att de känner vår kärlek och saknad. Det är inte bara andevärlden som kan skänka energi och bekräftelse, dessa krafter färdas i andra riktningen också. Från oss till dem, en vacker ömsesidighet.
Ibland får vi veta i förväg att någon kär anhörig är döende och inte har så långt kvar att leva. Då är det viktigt både för den döende och för de anhöriga runt omkring att ”bli färdiga”. Ta vara på den sista tiden tillsammans så att ni kan minnas det fina i stället för att älta de olyckliga omständigheterna. Lev så mycket som möjligt i nuet, sorgen tar man när den beklagligt nog har blivit aktuell.
Ingen blir bestraffad!
Jag har haft många klienter som har haft barn, partners, föräldrar eller andra närstående vänner som tagit sina liv, som levt ett mycket osunt jordeliv eller som skadat andra när de levde på jorden. Dessa klienter har kommit till mig med en oro för att deras älskade blivit bestraffade eller dömda när de gått över till andra sidan. Ingen blir bestraffad eller dömd, den enda som dömer oss är vi själva och vårt eget samvete. Andevärlden, Gud, universum – eller vad du vill kalla det – är inte dömande på något sätt. Och: Helvetet finns inte!
Ljus & Kärlek MariaTherese
Hemsida: www.mithera.se
[1] Gordon Smith, Med mina ögon, Ica Bokförlag 2006, sid 12